Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan är söt när hon går i sömnen, hvitklädd
med håret utslagit; — och älsklig när hon svarar
Notarien att hennes hemgift är: »Mitt hjerta»!
— Mest tyckte jag dock om henne i andra acten,
när hon går i sömnen; stiger ut ur ett hus, vars
fönster i öfre våningen är öppet, och går
långsamt, långsamt med ett ljus i handen öfver en
qvarnfors öfverbyggd med två bräder, hvaraf det
en brister och hon fäller ljuset. — Men sagta
stiger hon fram närmare och närmare på scén
och faller till slut på knä och börjar sjunga. —
Hon ber, och ber för sin älskare som försköt
henne och misstänkte henne oskyldigt; men bönen
sker i sömnen, och under hela denna scen spelar
orchestern pianissimo. Men när bönen är slut,
träder han fram, ångrande sin orättvisa; fattar
hennes hand och väcker henne. Då ropar hon
till så genomträngande, men med sådan effect,
att vi bleknade, Rosa och jag,— och jag tror ej der
fanns en enda, i hvars hjerta hon ej lemnade ett
minne, som ej utplånas. — Den rösten skall
säkert engång sjunga solo i cherubernas choeur.
På Svithiod.
Ännu en gång upprepar jag, att jag ej vet
hvaröfver Svenskarne äro så stolta; det måste ej
vara öfver sitt smutsiga fartyg Svithiod. — Utom
all den sjösjuka som qvalde mig, led jag ännu
åt det oändligen otrefliga och snuskiga i våra
hytter; — men ändå var öfverfarten till Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
