Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt Timms testamente af den 14 februari 1747 skulle
hans enka sitta i orubbadt bo så länge hon ej trädde i annat gifte.
Bruksrörelsen sköttes efter Timms död af en förvaltare
Carl Linderberg ända till juni 1753, då enkepatronessan Timm
ingick nytt äktenskap med auditören Lars Magnus Nordstedt.
Enligt kontrakt af samma år arrenderade Nordstedt bruket på
6 års tid emot 4,000 dalers årligt arrende samt särskilda andra
villkor. Då arrendetiden utgick år 1759, utarrenderades bruket
och fastigheterna, förutom Vaanis, åt bruksförvaltaren Matias
Hageman emot 10,500 dalers årligt arrende. Arrendekontraktet
förlängdes sedan emot 15,000 dalers arrende yttermera till juni
1766, då Kautua bruk öfvertogs af sonen Johan Parmen Timm,
för att antingen drifvas för arfvingarnas gemensamma räkning
eller måhända emot arrende af honom själf, hvilket nu ej kan
afgöras, då inga handlingar angående saken stått att finna.
Han bodde själf i Kautua och innehade egendomen intill sin
död år 1801.
Åtminstone hälften af denna tid var bruksägaren dock
genom sjukdom hindrad att mera verksamt öfvervaka brukets
skötsel. Han var gift med Christina Charlotta de la Myle,
dotter till kaptenen Karl Johan de la Myle. Af hans systrar
var en Maria Helena gift med professorn i matematik Martin
Johan Wallenius och en annan Agatha Christina med
kyrkoherden i Eurajoki doktor Johan Pihlman.
Vi hafva tidigare nämnt, att en stor svårighet för Kautua
utgjordes af kolfurneringen, då smidet var grundadt på köpta
kol, men allmogen visade sig högst motvillig att härutinnan
tillmötesgå bruksägarens önskningar. Däraf uppstod svårigheter
redan i början af brukets tillvaro och striderna och processerna
räckte i öfver hundra år ända till år 1862. Då dessa strider
höra till Kautuas historia och isynnerhet till därtill hörande
skogars historia, må de här skildras i sina hufvuddrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
