- Project Runeberg -  Antti Ahlström, hans liv och verksamhet /
395

(1904) [MARC] Author: Juhani Aho
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trävaruhandlanden är därför nödd och tvungen att tränga
längre in i landet för att erhålla skog till billigare pris och
framför allt större träd samt i sammanhang därmed nedbringa
sjunkningsprocenten. Han måste öfverflytta sågrörelsen till
inlandet och därifrån på ett eller annat sätt transportera den
försågade varan till exporthamnen.

Innan kort fann äfven Ahlström detta blifva en
nödvändighet och han beslöt därför utvidga affären genom anläggandet
af nya sågar i Tainmerforstrakten. Vattendragen norrom staden
öppnade väg till hjärtat af Tavastland och mellersta Finland
och järnvägen till Åbo erbjöd en transportled till hafskusten.
Byggandet af en järnväg till Björneborg var blott en tidsfråga,
och sedan denna järnväg fåtts till stånd, blefve transportleden
ännu något kortare. Genom den nya banan kunde exportrörelsen
dessutom koncentreras å hemorten.

Hithörande betydelsefulla ekonomiska frågor diskuterades
på den tiden synnerligen lifligt ej mindre i offentligheten än
man och man emellan. Bland annat yrkade ägaren af Mänttä
bruk G. A. Serlachius uti tidningsartiklar på byggandet af s. k.
ödemarksbanor under uttalande af den åsikten, att sågrörelsen
i en nära framtid, sedan de större träden tagit slut, komme att
söka sig inåt landet. Uti ett på denna tid till Ahlström skrifvet
bref förklarar han, att sedan vårt järnvägsnät en gång erhållit
nödig utveckling det icke komme att finnas någon ort i landet,
därifrån det icke blefve möjligt att i konkurrens med flottlederna
per järnväg transportera trävaror till närmaste hamn. Sådant
hade erfarenheten redan ådagalagt i Sverige. Uti samma bref,
dateradt den 7 november 1887, föreslår Serlachius att Ahlström,
hvilken enligt hvad han hört, köpt en ångsåg invid
Tammerfors och hvilken såsom han hade skäl att antaga härvid ledts
af ofvannämnda grundsatser, skulle bygga en såg vid Kolho
’ sund i närheten af järnvägsstationen af samma namn. Därigenom
kunde floltningen från Keuru till Tammerfors undvikas. Ahl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:53:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajahlstrom/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free