Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kammarjunkaren skulle just svara, då betjenten
anmälde artisten Berndtson.
"Han är välkommen”, yttrade patronessan och
reste sig upp ur sin hvilande ställning och antog en
drottnings utseende.
Den unga mannen steg in; det var något i hans
hållning, som på en gång tillkännagaf raskhet och
blygsamhet, utan tecken till blyghet. Hans klara ögon
sväfvade omkring det lilla sällskapet, när han ledigt
bugade sig för den förnäma frun i soffan, som till
hälften reste sig upp och sade: ”Välkommen, herr
Berndtson! det är oss en fägnad att se er. Här ser
ni fröken Emilia Stjernros, som önskar att få er
handledning, och här kammarjunkare Gyllenörn, som kan
gifva er goda råd, om ni är historiemålare.”
"Ah, herr Berndtson behöfver ej mina råd", sade
kammarjunkarn smickrad; ”men dock, kommer ni i
förlägenhet för kostymer, så stöt på mig.”
”Jag tackar", yttrade målaren med en lätt
bugning, ”man blir ibland i i förlägenhet för kostymer,
och då skall jag begagna mig af er godhet."
”En rätt hygglig ung man”, hviskade
kammarjunkarn till patronessan. ”Hm, min herre, det var en
tid, då man nyttjade uppslitsade kläder: burgundiska
drägten; skor med långa näbbar, den gamla franska;
kyller, Carl den tolftes; gyllenduk, kung Fredriks; röda
frackar, kung Adolf Fredriks; och åter en sort
bur-gundisk drägt, fastän ej uppskuren, Gustaf den tredjes;
man kan således få en hel historia blott i gamla
frackar”, tilläde den lärde kammarjunkarn.
För första gången såg man en tydlig, fastän ljus
rodnad färga Emilias bleka kinder: hon såg ner, men
hade dock så gerna velat se upp. Besynnerligt nog
kände hon först i detta ögonblick, att hon icke längre
var barn; det var första gången hon icke kunde med
barnslig trotsighet se en yngling in i ögat och derför
slog hon ner blicken.
Äfven Berndtson fann sig besvärad, men visste ej
riktigt hvaraf. Han hade väl observerat den bleka
flickan, men hon föreföll honom hvarken vacker eller
behaglig; tvärtom genomfor honom en obehaglig
känsla, när han tänkte på att han skulle bli hennes lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
