Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De främmande på Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare; ty en målare med kärlek för sin konst, lider lika
mycket af en missteckning, som en musikus af en falsk
ton. All skön konst har en sanning till sin grund,
som aldrig utan smärta kan förnekas, om man blott
en gång känt den.
Deremot fäste han med välbehag sin
uppmärksamhet på den ståtliga värdinnan. Han tänkte på
Judit, på Delila, på Ester; der var litet af hvarje i den
på en gång så stolta och så vänliga damen. Den lilla
kammarjunkarn åter fann han vara en rätt pusserlig
personlighet, med sin högvigtiga min och sitt
oupphörliga jagande efter artigheter, som då och då,
synbarligen i anseende till sin mängd, misslyckades mera
än lofligt.
Alla dessa betraktelser eller, rättare sagdt, aningar
flögo blixtsnabba förbi hans tankar, då han plötsligen
väcktes ur sina reflektioner af patronessan.
”Jag har”, sade hon, ”ärft denna egendom efter
min salig morbror; han lemnade den efter sig i ett
präktigt skick, min inspektor lofvar mig goda
inkomster; livad är då naturligare än att jag vill på något
sätt visa min tacksamhet mot försynen. Jag har
derföre beslutat att låta måla en altartafla för vår lilla,
urgamla kyrka, som till dato blott har en afskyvärd,
mager träbild öfver altaret. Denna tafla är det, som
ni, herr Berndtson, hvars talang jag hört omtalas af
en min vän i Stockholm, eller är det ej så, herr
kammarjunkare?” tilläde hon med ett af dessa intagande
leenden, som hon hade i sin makt, ”det är denna tafla
ni skall måla — och om det ej besvärar er, kan ni
på mellanstunderna gifva min lilla Emilia några små
råd och litet undervisning; — men blott om det roar
er — taflan är hufvudsaken.”
”Den skall föreställa Stefanus?” trågade den unge
målaren.
”Ja, den helige Stefanus’ stenande. Jag hyser
nämligen den åsigten, att man ej evigt bör upprepa
det gamla vanliga, korsfästningen, örtagården och så
vidare; jag vill tro att Stefanus är en ny idé.”
”Inte alldeles ny”, anmärkte målaren, ”det finnes
mången, som stenas af folket och dock ser himme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
