Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessan 1 Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fläckad för hans minne och Emilia var engelens barn,
det var ganska förklarligt, att han således blef en
slags cicisbée åt den unga fru Stjernros och genom
sin artighet och sitt joller, så mycket och så länge han
kunde, afstyrde stormen för det stackars barnet.
Berndtson åter hade han ej sett förr än ute på
Malma; men redan första anblicken var honom
behaglig och sedan, då han märkte att den unge målaren
älskade Emilia, föll han den gamle gode
kammarjunkaren ännu mer i smaken.
Han förvandlade sig således till en gammal
hederlig postiljon d’amour och fick tack å ömse sidor,
fastän han just inte hade mycket att öfverföra från
Emilia, som ännu aldrig yttrat en stafvelse om
Berndtson! Men hon rodnade så vackert och såg så godt
på kammarjunkaren och som en spegel sökte denne
att reflektera bägge delarne i ord, så att Berndtson
märkte sig ej vara glömd.
Emellertid strömmade der främmande in i
patronessans salong, der hon med den finaste belefvenhet
visste att göra trefligt omkring sig.
Kungl. sekter Gabriel Ljungsköld var en ibland
de besökande; men han följde ganska riktigt
landt-rådets anvisning och samtalade med Emilia.
”Bulletinerna från Tyskland låta icke just
gynnande”, yttrade han en afton till Emilia; ”men jag
kan ändå kanske gifva er en glad underrättelse
derifrån; er bror har lilifvit utnämd till kapten, ett
avancemang som han förtjenat. H. Maj:t Konungen har
sjelf på stället utnämnt honom dertill, en nåd som
visst icke var oförtjent.”
”Jag tackar er”, sade Emilia glad. ”Min bror är
mig så kär.”
”Ja, han är så äfven för mig”, sade Gabriel, (som
sett honom på några soupéer, men ej kände honom
vidare). ”Vi voro vänner och äro det ännu; vänskapen
är ett nästan lika heligt band som kärleken.”
”Ni var således min brors vän?” sade Emilia och
smålog; men betraktade med ett slags tvifvel kungl.
sekterns fadda drag.
”Ja, vi voro verkliga vänner. Vänner i lif och
död.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
