Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syster Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”För den gången blef attacken afslagen — så
mycket hör jag — nå?”
”Jo, jag löfvade att skrifva sedan till Finland,
men lät här skrifva ett bref efter min egen begäran
om hennes bror och fästman. Bägge mådde bra, men
fästmannen hade fått sig en kurtis i Wasa och
vistades på hvarje fristund hos en underskön
tenngjutare-dotter; brefvet var skrifvet af en bland mina vänner.”
”Onkel skulle sett, med hvilken vänlighet jag
kom upp, talade om att jag fått underrättelser; men
ej så goda, som jag hoppats; hon bleknade, stackars
barn.”
”Äro de sjuka? — Döda? — Tala ut, skynda er”,
sade hon, darrande af förskräckelse.
”Ånej, intetdera”, sade jag — och gjorde några
slingerkrokar.
”Jag ville ej fram med brefvet, förr än hon
tvingade mig dertill. Det var roligt att se minspelet på
hennes fina ansigte, då hon läste mitt lilla narraktiga
skämt. — Hvarje ord, hvarje rad tycktes verka olika
svallningar i hennes lilla hjerta. När hon kom till
punkten om kurtisen, bet hon sig litet grand i läppen;
men började sedan skratta och lemnade mig igen
brefvet med de orden: ”Bed er korrespondent ta
bättre reda på min Gustaf. — Det der är misstag, ja,
herre”, tilläde hon och nickade skrattande, ”det der
är misstag; mjuka tjenarinna.”
”Den planen gick inte, fastän den var bra
anlagd”, yttrade onkel Seth; ”hör på, Gabriel, det kunde
hända att flickan är oskuldsfull och hvad man kallar
trogen och religiös; hm, det vore kuriöst.”
”Åh, onkel, sådana der personer äro mycket sluga;
hon vill ha mig riktigt i nätena, riktigt säkert, det är
bara beräkning; dygd? ha ha ha, onkel har nyligen
varit sjuk, det kan man höra.”
”Nå nå, Gabriel, får väl se, får väl se. Och
sedan?”
”Jo, sen har jag varit der om igen; men då var
hon vresig och nära nog visade mig på dörren; jag
höll på att bli förargad och ämnade gå, då på en
gång dörren öppnades och mamsellens rätta celadon
trädde in.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
