Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessans salong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd att uttrycka något annat än rå eller falsk glädje,
förstörde allt.
Med allvarsam ton frågade han derföre ett ”hvad
behagas”, som starkt kontrasterade med den
inställ-samma; komiskt högtidliga ton, hvarmed han kallades
inför ridderskapes skrank.
”Jo, herr kapten”, började Gabriel, ”ni har i flera
dagar hållit edra vänner i en obehaglig spänning. Vi
veta alla er djerfhet, ert mod, ert begär efter ära. Vi
hafva alla många gånger fruktat för ert lif, som dock
ej blifvit spildt — och hvad var naturligare än att, då
ni ändtligen en gång återvände hem, alla edra vänner
skulle lifligt önska att få behålla er inom sin krets —
nå väl, kapten Stjernros, ni har hållit oss i en onödig
fruktan.”
”Hvad är det då, herre?” sade Stjernros med hög
stämma och blossande af vrede; ”hvartill dessa långa
tal? Säg ut! Jag ser på er att ni har något ledsamt
att säga; ni ser så öfverlyckligt ut och sneglar på edra
grannar. Är det något snillrikt, så var god preludiera
ej så mycket.”
”Bevars, herr kapten, ni måste väl ej ta illa”,
yttrade Gabriel med ett falskt småleende, ”att vi gAädja
oss åt att enligt denna tidning —”
”Är fred sluten?” frågade Stjernros ifrigt.
”Nej bevars, men det rör er ej, om det är krig
eller fred. — Konglig majestät har i nåder bifallit er
permission till krigets slut — vi lyckönska oss alla att
få behålla en så tapper man som er; man kan ej
undra på att ni behöfver hvila.”
Den unge krigaren stod der tillintetgjord;
”permit-terad”, detta var en onåd, mot den ägde han motgift
i medvetandet af sin rena vilja och sina uppfylda
pligter; men ”bifallet”, detta var en chikan dessutom, mot
hvilken han ej hade något botemedel.
Ett sorl af hälften ogillande, hälften löje, gick
genom mängden.
”Mitt herrskap”, sade Stjernros ändtligen, allt mera
blek, "och främst ni, kammarherre Ljungsköld, jag får
vid ordet ”bifallit” anmärka, att det ej varit jag som
begärt permissionen.”
”Jaså, verkligen”, skrattade kammarherren, ”åh,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
