Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patronessans salong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger han makt att hämnas på en oförskämd menniska
— men hvad kan ett värnlöst fruntimmer?”
”Värnlöst? — Då ni har en hel verld, som vill
beskydda er som ett helgon.’7
”Jag äger dock, då det behöfs, ingen, som kan
försvara mig. Vet ni, jag börjar frukta för denna
olycksaliga slägt jag kommit uti, som — jag vill ej tala om
Emilia, hon är ett godt får, endast litet intrigant, sluten, tyst
och dyster och alldeles intet sällskap åt mig; hon är
här dock; jag kan ej bli af med henne, hela verlden
skulle anse mig för hård, om jag låt min mans dotter
antaga en tjenst, — det passar ej heller att en fröken
Stjernros skulle bli guvernant eller husmamsell — med
ett ord, flickan blir jag ej af med.”
”Bäst kanske att hon gifter sig.”
”Gifta sig, ha ha ha, jag tror att ni åter faller i
edra forna griller, min bäste kammarherre.”
”Oh nej! det är ej möjligt, sedan jag vågat höja
mina blickar ända till er.”
”Ja, jag vill tro er; nå väl, låtom oss tala
uppriktigt; den här Stjernros-slägten är mig odräglig. Snart
kommer äfven den der målaren Berndtson hem och min
fröken går väl då in sin mesalliance; jag får då två
herrar slägtingar och så mycket mod har jag ej. Jag
antar er till min riddare; ni skall förstå att försvara
mig om ej med mod, dock med list; ty sådana der
brushufvuden som kapten Stjernros kan man ej fälla
i ett öppet anfall; de trotsa allt. Vill ni således på
verkligt allvar åtaga er en förtryckt enkas sak —
rid-derskapet”, tilläde hon småleende, ”ridderskapets första
pligt är att försvara enkor och faderlösa.”
”De faderlösa tyckas försvara sig sjelfve; ack! jag
är då så lycklig att jag som en sann riddersman får
försvara den sköna enkan.”
”Kanhända, vi få se. Framtiden bär mycket i sitt
sköte — men min bäste, aflägsna den der Stjernros
här härifrån. Så länge han är här, springer den
enfaldige narren Gyllenörn som mellanbud åt dem. Jag
får således ingen fred för dem, ty Emilia är alltför stolt
öfver sin bror att vara medgörlig, så länge han
insti-gerar henne till motstånd — jag får en afgrundsande
i mitt hus.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
