- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
426

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid blef han helt underlig till mods, då
Teodora kom in och med ett leende, blandadt med
allvar, helsade honom välkommen. Det var en
annan varelse han hade framför sig, en ödmjuk, men
dock fast, en god, men ändå klartänkt menniska, som
nu med lika ifver sträfvade uppåt, som hon förut
skyndat utför branterna.

Berndtson hade föreställt sig detta möte helt
annorlunda. Det hade nämligen varit honom omöjligt
att aflägsna den forna Teodora ur sin inbillning.
Han måtte känna aldrig så noga den förändring hon
hon undergått. Sådan hade han dock aldrig kunnat
tänka sig henne. Han ansåg möjligt att den stolta
qvinnan skulle ha kufvat sitt högmod, bortlagt sina
intriger, ransakat sitt hjerta och med kraft hafva ryckt
det ondas rötter derur; men han skulle ändå märka
att det kostade en strid, en hård kamp, en beständig,
vaksam kraft för att kufva det onda, således
någonting spändt, generadt och dystert i hela hennes
väsende — och nu — stod der framför honom en
qvinna, som smålog mellan tårar liksom ett barn som
ångrar livad det brutit, och hvars blick och hela
hållning bevisade, att striden var slut och att segren
öfver henne sjelf var vunnen.

Han visste ej riktigt, huru han skulle börja; men
Teodora fattade hans hand och sade:

”Se herr Berndtson, nu är jag lyckligare än förr

— tro mig, mycket lyckligare.”

”Jag kan ej neka”, började Berndtson något
förvirrad, ”men jag väntade ej att så återse er, lycklig
på detta sätt — ni saknar intet.,r

”Nej, intet”, sade Teodora och skakade på
hufvudet. ”Min uppfostran började sent”, tilläde hon.
”Jag fick börja med att glömma den usla lexan jag
lärt mig om ”hvad verlden säger” för att lära mig en
ny: hvad säger Gud? Nu vet jag det — och se herr
Berndtson, nu vet jag och tror fast, att jag skall träffa
Emilia.

Sitt ner, herr Berndtson, vi skola ej tala om det
forna. Ni ämnar köpa Malma ? Herr Alexis har
besett bruket och påstår att det nu är i lägervall, men
att ni åter kan göra det till hvad det fordom var —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free