Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdighet, allt skall vara konstruktion. Månne icke de
grundliga tyskarna snart skola inse, att det är en ofantlig ytlighet
att låta ett barn gå och springa, innan det vet orsaken, varför
det lyfter benet eller böjer kroppen? Vore det icke
samvetsgrannare och grundligare att först lära barnet de fysiska
lagarna för balansen? När dessa vore inhämtade, kunde man ju
som övning och exempel låta det springa ett par varv över
rummet — så vida nämligen icke den lille under tiden av brist
på motion råkat bliva en krympling.
Man har trott sig spara lärjungens tid och krafter genom
att direkt giva honom systemet, men detta är i själva verket
liksom all onatur den största tidsförlust:. Lärjungens krafter
brytas i stället för att stärkas, och han får aldrig känna den
upphöjda njutning, som man erfar, då man genom en kraftig
ansats själv funnit den ordnande lagen, då tanken liksom
hållit sin eriksgata genom det förut dunkla kunskapsområdet.
Barnet har som sagt ingen nytta av att få systemet — det är
blott betungande, men vad det måste lära sig, det är att
verkställa denna process, övergången från det enskilda till det
allmänna — systematiseringen. Undervisningen skall ju icke
blott giva material, den skall även lära barnet rent av huru det
går till, då man utvecklar sig, alldeles som den vetenskapliga
föreläsningen skall giva studenten en typisk föreställning om
huru det går till, då man idkar verkligt vetenskapligt studium.
Man klagar över att det i våra skolor icke drives något
självständigt arbete, att lärjungarna "proppas" av lärarna, men
på samma gång knotas ständigt över överansträngning. Hur
kunna dessa motsatser förlika sig? Jo, de förena sig väl,
ty de hava samma grund — den förvända ordning, som
iakttages i undervisningen. Det är icke ett självständigt arbete
att aldrig tänka själv, utan blott tillägna sig andras tankar om
alla upptänkliga tmg, som man icke en gång sett eller fått
en bild utav — men ett ansträngande, onaturligt arbete är
det för visso. I de forna — om vi så må säga —
"fåvitsk-hetens tider", sett från den nuvarande pedagogiska
upplysningens ståndpunkt, talades icke alis om överansträngning och
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
