Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det fastän läxorna voro längre, lektionerna flera, och alis ingen
preparation av lärare förekom. Saken var den, att då för
tiden förlades all ansträngning på minnet, läxan skulle vara
inlärd, men behövde icke begripas. Lärarens frågor voro icke
så klyftiga, fordrade icke ett så fullkomligt förstående av det
inlärda, som nu är fallet. Också har det på flera ställen börjat
inträda en reaktion mot det myckna teoretiserandet och en
återgång till det gamla "plugget". Av två onda ting är också
det senare bestämt det minst onda — det skadar åtminstone
icke, om det än icke gagnar.
Den reform vi här förordat, skulle vara av en synnerligen
genomgripande natur. Den skulle omfatta en förändring av
undervisningens innehåll, så att språken icke längre bleve
huvudämne, och detta av det skäl, att den bildning, som dessa
genom litteraturen kunna meddela, faktiskt visat sig vara
osmältbar för lärjungar i den egentliga skolåldern.
Språkkunskap är nämligen ett kapital, som visserligen måste
förvärvas i barndomen, men av vilket först den fullvuxne får
uppbära räntan. Utan att vilja utetränga språken hava vi
förordat historia, geografi och naturkunnighet såsom kärnan i
undervisningen, emedan innehållet i dessa ämnen är av en
synnerligen bildande och uppfostrande natur och därjämte så
beskaffat, att det, rätt framställt, kan tillgodogöras även utav
mindre barn. Bland dessa ämnen åter tro vi, att i de lägre
klasserna geografien bäst skulle lämpa sig till den medelpunkt,
kring vilken de övriga grupperade sig; i de högre däremot
borde säkerligen historien bliva centrum. Vi fatta här ordet
"historia" i dess vidsträcktaste bemärkelse, såsom omfattande
kultur-, kyrko- och litteraturhistoria, och vi våga tro, att de
tre nyssnämnda facken skulle, sammanbundna med den
egentliga historien, komma vida mer till sin rätt än såsom
självständiga läroämnen. Vad det kulturhistoriska vetandet angår,
så hava vi redan framhållit, att detta måste komma såsom
resultat av en grundlig, åskådlig historieundervisning.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
