- Project Runeberg -  Uppsatser, essayer, minnesteckningar, tal /
314

(1933) [MARC] Author: Anna Sandström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vis ej undgå att litet emellan vidröra frågan om arbetet, men
hon talar numer så sällan om arbetsglädjen, att redan detta är
ett vittnesbörd, och när hon gör det, sker det så tonlöst, så
kallt; hon unnar ej arbetet en enda flik av den skimrande
stämningsskrud, i vilken hon kläder sitt hjärtas idealer.
Däremot talar hon ständigt om snillena, om utsikterna för att
snillen skola födas till världen, utsikterna för att de skola kunna
producera, för att de skola kunna bli lyckliga, etc. I
"Kvinnopsykologi och kvinnlig logik" ger hon oss till livs så stora
portioner av snille-biologi och snille-statistik, att man nästan
tycker det är opraktiskt att kasta bort en så hög kunskap på den
stackars kvinnovärlden, över vilken hon i samma skrift
utgjuter sitt förakts rågade skålar.

Den geniala, explosiva nya idén är egentligen den enda
andliga produktion, som hon riktigt intresserar sig för. leke är
det så särdeles uppmuntrande för vanliga arbetande kvinnor,
när hon säger: "Det blir kanske en kvinna på billionen, som
finner en ny tanke, men för detta måste hela den övriga
billionen vara i djupaste mening fri." Denna beundran för det
geniala skapandet, vilken utmärker icke blott Ellen Key utan
hela den moderna riktningen, undantränger den sanningen, att
också det icke-geniala arbetet kan vara ett skapande, att även
det kan vara fullt originellt. Vi veta ju alla, att varje
människa känner ett litet hörn av verkligheten, kombinerad på ett
sätt, som den icke finnes annorstädes i världen, och att hon ser
den med ögon, som ingen annan i världen mer än just hon äger.
Genom att på ett eller annat, om än aldrig så anspråkslöst sätt,
låta denna sin alldeles enastående erfarenhet komma kulturen
till godo, gör hon en mycket, mycket större insats, än om hon
sätter sig in i andra mer begåvade andars stora idéer. Allt
kommer här an på den intensitet och den hängivna ärlighet,
med vilken man studerar verkligheten. Nej, "studera" är icke
härvid rätta ordet; vad det gäller är att leva med verkligheten,
suga in dess doft, tiga tillsammans med den, tills den själv
får en röst och börjar tala. Den stoltheten att hellre vilja
vara den minsta av solar än den allra största av planeter, det

314

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annaupps/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free