Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. En jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skummjölk och så börja knoget på fabriken. Där slår jag
fast klackar på skor till frukost; slår fast klackar från
frukost till middag; slår fast klackar från middag till
kväll — å, det är så att man kan bli galen! När man
är bonddräng, så plöjer, harvar och sår man på våren,
ansar trädet på sommaren, skär säden och tröskar på
hösten och utför skogskörslorna på vintern. Det är annat
till omväxling!»
»På sätt och vis. Men så tungt vi ha det mot
stadsborna.»
»För de fabriksarbetareungar, som växa upp i
städerna, som leva på kaffe med finbröd och slakteriavfall,
som börja röka cigarretter, innan de kunna torka av sig
snorn och som äro tandlösa och flintskalliga då de skola
mönstra till beväring, för dem är jordbruksarbetet
naturligtvis tungt. Men inte för oss, som ha krafter och
vilja utveckla dem».
»Men det är så ensamt på landet».
»Nej, det är i staden det är ensamt. Det väller
alltid en jämn folkström på gatan. Men det är som på
biograf. Man får aldrig riktigt ögonfäste på någon av de
många. I fabriken kommer man i sista minuten och
slungar allt ifrån sig, då klockan slår. Man får inte prata vid
arbetskamraterna. Man känner dem inte mer än till
utseendet och när arbetet är slut, springer var och en åt
sitt håll. Det blir mest till de tomma nöjena. Man är
så trött och förslöad av enformigheten, man är så
kraftlös av brist på närande mat, frisk luft och sömn, att man
inte vill se eller höra något riktigt. Har Johan Larsson
varit och sett på någon ’revy’?»
»Nej».
»Det är det som går mest. Det är lite flams om
bekanta personer, fruntimmer i trikåer, tjocka visor o. s. v.
På landet skulle man aldrig godtaga sådant. Det finns
ju här aftonskolor och föreläsningar, men dem orkar man
inte besöka. Det är för övrigt inte det viktigaste för att
man skall trivas. Man måste känna människor!
Hemma har jag ju reda på varenda människa i socknen, och
gårds- och byfolket känner jag både utan- och innantill.
Vi få pratas vid under arbetet, vid måltiderna, under
rasterna och på fritiden. Bekanta komma till mig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
