Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. En jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drängstugan eller jag går till andra. Vi sitta ute i backarne
om kvällar och söndagar, vi ro ut på sjön, gå på
logemötet, på lekstugan, följa flickorna hem därifrån eller gå
till flickan direkt».
»Men logemötet och flickorna ha ni då i staden
också».
»Inte som på landet. Vi känna bara några få av
ordenssyskonen, och det helt ytligt. Orden är f. ö. alltid
svagare i Stockholm än i mindre samhällen. Flickor
finnas nog, men sällan flickan. Vart skall jag ta vägen för
att få vara ostörd med henne? Inte på gatan, inte i
parken, inte på kaféet — ungdomens enda mötesplatser. Man
blir aldrig bekant med varandra».
Johan Larsson gladdes åt det han hörde, fastän han
— i hopp om att få vittnesbörden så fullständiga som
möjligt — ej sade det. Denne i alla avseenden måttligt
begåvade man hade förstått, att en av storstadens
nackdelar är, att människorna ej få tilfälle till det förtroliga
umgänge, som är ett av människans viktigaste livsbehov.
»Enformigt på landet!» återtog Adolf. »Där har jag vår,
sommar, höst och vinter. Och alla övergångarna
inom dessa perioder! När videt får ’kattungar’, när rågen
blommar, när smultronen rodna i backarna. Och så allt
igenom. Stadsgatan är däremot sig alltid lik. Den har
tillstymmelse till två årstider — och vilka årstider!
Stekande hett om sommaren, fuktigt eller slaskigt om
vintern. Hur är det när det fallit snö där hemma? Det är
så vitt och rent och vackert, att man tycker sig vara i
himmelen. Och här? Ett par timmar efter snöfallet
är allt en rinnande sörja av sot, smuts, hästurin och
hästgödsel, vari stockholmarne vandra omkring och vars
innehåll de placera som parfym på mattorna i hem och
offentliga lokaler. Det är inte underligt, att de äro så starka
konsumenter på luktvatten».
»I fråga om luft har då landet ett bestämt företräde»,
sade Johan Larsson.
»Ja, det vill jag lova», erkände Adolf. »Nästan allt
arbete i fria luften, jag glömmer aldrig torpet hemma.
Fyra väggar; sol kring dem alla. Och doftande träd och
blommor. I fabriken är det nästan aldrig riktig dager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
