Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekymrade, och den intelligensiska pressen var så hjertligt
bedröfvad, att den nu skedda afsägelsen bör vara dem en riktig
hugsvalelse. Nu kunna de stolt förkunna att den religiösa
intoleransen trifves äfven i Sveriges hufvudstad och att Stockholm
har sin biskop Björck lika väl som Göteborg.
Dag. Nyh. d. 25 Nov.
Två kulturbilder.
Den 16 Febr. 1870 är en bemärkelsedag i andra
kammarens annaler. Då gälde det antagandet af en
grundlagsförändring, hvarigenom icke-lutherska kristna å ena sidan och
mosaiska trosbekännare å andra skulle vinna full likställighet med
öfriga medborgare. Det gälde att öppna statstjenarnes krets,
att öppna riksförsamlingen ej allenast för dem som förkasta
vissa af vår kyrkas dogmer, utan äfven för dem som förkasta
sjelfva hörnstenen hvarpå denna kyrka säger sig hvila. Desse
katoliker, desse dissenters, desse israeliter skulle få inneha
hvilken befattning som helst, utom såsom prester eller lärare i
luthersk kristendom. De skulle få bli lektorer vid allmänna
läroverken, professorer vid universiteten, lagskipare vid våra
domstolar, ja, till och med lagstiftare i riksförsamlingen.
Det borde "väntas att en sådan reform skulle från
högkyrkligt håll röna ett förtvifladt motstånd. Andra kammaren hade
då som nu sin Rundgren, fast ännu utan biskopskors. För hr
Rundgren var den ifrågasatta förändringen en kyrko- och
samhällsvådlig sak. Han erinrade om att den katolska kyrkan
uppträdde med samma anspråk som fordom, att den »vill ännu vara
en främmande andlig makt i staten, hvilken makts öfverhufvud,
huru aflägsen han än må vara, ännu sträcker ut sin hand öfver
verlden att beherska den, att beherska icke blott de enskildas
samveten, utan ock folken i deras helhet genom att beherska
regeringarna». Om sekterna yttrade han att i dem »ligger alltid
något oroligt, de äro okunnigheten midt i upplysningens
tidehvarf, fanatismen midt uti den lugna utvecklingen». Om judarne
ville hr Rundgren knappt ens tala, ty »judendomen är en
protest emot sjelfva kristendomen», likasom den katolska kyrkan är
en »protest mot staten och vetenskapen» och sekterna äro det
»emot kyrkan».
Men i andra kammaren sutto upplyste och begåfvade män,
hvilka förstodo att med kraft föra toleransens och sunda
förnuftets talan. Der satt en Viktor Rydberg, hvilken förklarade
att vacklandet mellan bekännelsetvång och bekännelsefrihet vore
en »moralisk omöjlighet, sedan hela den civiliserade verlden,
med undantag af de slaviska staterna samt Rom och Sverige, ur
sin lagskipning utplånat bekännelsetvångets grundsats och
fördömt den som en afskyvärd källa till orättvisor, grymheter och
brott». Der satt en Emil Key, hvilken icke ens kunde finna
»hvarför ej en rättsinnig jude skulle kunna deltaga i
kyrkolagstiftning lika så väl som en rationalist, en gudsförnekare kan det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 15 17:02:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/arbinstitu/0057.html
