Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast han icke offentligen utträdt ur statskyrkan». Der satt
en Adlersparre, som på sitt rättframma sjömansspråk förklarade,
att om förslaget afslogs »vore det i sanning att segla under falsk
flagg, att med kristendomens standar högt i topp ställa den
gamla ormen till rors och styra en kurs rätt i strid emot kristna
lärans klaraste och mest välsignelsebringande sanning». Der
fans en bepröfvad lärare och skolrektor, hr Dahm, som mot
varningen att använda främmande trosbekännare såsom undervisare
utbrast: »Det finnes inom vetenskapen intet annat kätteri än
osanningen, och den kan lika lätt framföras, vare sig att läraren
är jude eller grek, katolik eller protestant.» Många andra
»eminenta parlamentariska förmågor», en Kolmodin, en Ribbing, en
Gripenstedt m. fl., talade den dagen bekännelsefrihetens heliga
sak, och då hr Hedin i ett minnesvärdt tal sent på aftonen
betonade att det föreliggande förslaget var »en politisk
samvetsfråga till det svenska folket», hade han tillfredsställelsen att se
»samvetsfrågan» besvarad med 116 ja mot 58 nej.
Det var en stor seger för sanning och rättvisa, öfver hela
landet uttalade sig en tydlig belåtenhet med representationens
verk. De som ej minst visade belåtenhet öfver den goda sakens
framgång voro Aftonbladet, Stockholms Dagblad och Nya
Dagligt Allehanda. Och ännu många år efteråt kunde dessa
tidningar påminna om d. 16 Febr. 1870 såsom en hedersdag för —
»intelligensen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
