Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms Dagblad, Nya Dagligt Allehanda och Aftonbladet. Skulle
vi rättrogne prester, leviter, fariséer och skriftlärde hjelpa en
otrogen fritänkaude samaritan, äfven om det är fråga om ett
kärleksverk? Nej, bort det! Hellre än att vi göra oss skyldiga
till en dylik för oss nedsättande handling, må den nödstälde
mannen omkomma af brist på omvårdnad!
Det var naturligt, att den allmänna förtrytelse, som detta
ovärdiga beteende af personer, hvilka ha nog hård panna att
förklara sig bland annat föra kristendomens talan, nödvändigt
måste väcka, skulle komma vederbörande att litet närmare tänka
på saken och besinna hvad de gjort. Men det gick naturligtvis
icke an för skriftlärde och fariseer af det allena saliggörande
snittet att medge sig ha haft orätt gent emot en förfäktare af
hvad auktoritetstrona anhängare behaga stämpla som
villomeningar. Och så har man ett par dagar haft det vidriga
skådespelet att se de tre namngifna tidningarna per fas et nefas med
alla möjliga tumningar och vrängningar söka försvara sin och
herr presidentens orättfärdiga sak.
Att här närmare ingå på det sätt, hvarpå de tre
tidningarna ansett passande och hederligt att behandla d:r Nyströms
varmhjertade svar på herr presidentens trångbröstade.
frihetsfiendtliga anförande, tillåter oss hvarken tid eller utrymme; det
skulle ock vara föga uppbyggligt för våra läsare. Vi vilja blott
fästa oss vid några af de uttalanden, som Dagbladet fält.
Tidningen talar om herr presidentens »slående jemförelse»,
då han frågar, hvarför man ej, om anslaget till arbetareinstitutet
denna gång beviljats, en annan gång kunde finna sig föranlåten
att anslå medel till en undervisningsanstalt, hvars ledare vore
en erkänd och nitiskt verksam medlem af t. ex. jesuitorden.
Här har herr presidenten, för att i en riktigt afskräckande dager
framställa den sak, han ville bekämpa, begagnat sig af den
dunkla, oklara föreställning om jesuitismen såsom något i alla
afseende förfärligt, afskräckande hvilket ingått i
folkmedvetandet. Kan något godt komma af Nazareth — har jesuitismen
någonsin uträttat något till gagn för menskligheten? Nej,
svarar den fåkunniga, ytliga hopen med en mun, och härpå har
presidenten gjort räkning. Men han, som sjelf är historiker, kan
ej vara okunnig om att just jesuiterna gjort ganska mycket till
upplysningens befrämjande, han kan ej vara okunnig om att inom
jesuitorden funuits store vetenskapsmän, ädle menniskovänner,
verkliga Jesu efterföljare, han kan slutligen ej vara okunnig om,
att vår store Gustaf Adolf yttrat sig med stor aktning om
jesuiterna, hvilka han satte främst bland de katolske andlige
ordensbröderna just på grund af deras nitälskan för upplysningens
befrämjande.
På hr presidentens fråga våga vi afge följande svar, som
visserligen torde väcka hans och Dagbladets häpnad, men som
vi tro ej skall kunna annat än gillas af alla verkliga vänner af
tros- och handlingsfriheten: Om en jesuit här upprättade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
