Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II. Anfall och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
institut för befrämjande af arbetarebefolkningens upplysning,
om han till inspektor öfver detta institut satte en allmänt aktad
svensk vetenskapsman, som aldrig haft något gemensamt med
jesuitismen, och till lärare valde kunnige, hederlige svenske män,
om hvilka detsamma gälde, så vore det ej allenast kommunens
rätt utan till och med pligt att understödja detta, så länge den
ej sjelf lagt två strån i kors för att på annat sätt främja saken.
Samariten förtjenar understöd i sina menniskovänliga
bemödanden, oaktadt han råkar vara — samarit.
Den afvoghet mot vår arbetarebefolkning, hvarom de tre
tidningarnas uppträdande i denna sak bär vitne, söka de nu
fåfängt dölja bakom vackra fraser om sin sympati för just denna
befolkning, hvilka fraser blott ha det lilla felet att komma fram
en smula för sent för att förtjena något erkännande. Det är
egnadt att väcka både löje och harm när Dagbladet uttalar sin
önskan »att rätt snart i handling kraftigt ådagalades, huru varmt
intresset i vårt samhälle är just för arbetsklassens upplysning».
Vi fråga: när i all verlden hade Dagbladet förr ens låtit ana,
att det hyst en dylik önskan? Och fans ej just nu det yppersta
tillfälle man någonsin kunnat önska att »i handling kraftigt
ådagalägga» det der varma intresset, som lär förefinnas? Svaret
blir tidningen oss nog skyldig.
Nej, här betyda påståenden och bedyranden ingenting, ty
fakta tala. Hr presidenten Hans Forssell och våra tre »stora»
dagliga tidningar äro afvogt stämda mot folkupplysningens
befrämjande, eljes skulle de ej med sådan synbar förtjusning hafva
kastat sig öfver en ej till saken hörande biomständighet för att
på ett orättfärdigt sätt omintetgöra en god sak. Om man räcker
ett hungrande barn stenar i stället för bröd, tjenar det till
intet att komma med innehållslöst snack om »sympati»:
handlingarna röja sinnelaget — »af deras frukt skolen I känna dem».
Dagbladet förordar i sin plötsligt påkommande ifver för
en arbetarebefolkning, som det aldrig intresserat sig för eller
stått nära, att »inbjudning till bildande af en förening för
ändamålet utfärdas af ett antal aktade män inom samhället», och
föreställer sig, att »initiativet härtill lämpligen kunde tagas just
af den, som genom sitt uppträdande hos stadsfullmäktige så
kraftigt ingripit i den vigtiga sakens återförande från den falska
ställning, i hvilken den var på väg att komma».
Vet Dagbladet möjligen af att »just den», som här åsyftas,
redan gjort ett försök i den antydda vägen? Vet tidningen af,
att försöket måste inställas, emedan just den åsyftade publiken,
arbetarebefolkningen, uteblef, emedan den nemligen ej kunde
följa den ärade föreläsaren på hans höga idealiska flygt? Och
tror tidningen, att en efter renhårigt ortodoxt mönster tillyxad
institution skulle hafva bättre framgång? Tvekar hon om
svaret, så kan hon exempelvis taga i skärskådande den lysande
framgång, som den efter alla konstens regler inrättade
Stockholms högskola vunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
