Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"SVARTE PETTER."
ag vistades en tid på ett bruk. På dylika
ställen kan man få se egendomliga figurer, och
så-’ dana funnos äfven på Stenfors. Kraftiga karlar
voro dock flertalet af dem, med händer som släggor
och tjocka, styfva fingrar, åt hvilka jernet tycktes
hafva gifvit något af sin hårdhet. De flesta ledo mer
eller mindre af lomhördhet, en följd af hammarslagen,
och då man talade till dem, fick man "sjunga ut"
dugtigt. Ett härdadt slägte voro de, lika känslolösa för
hettan, hvilken ångade från härdarna, som för kölden,
hvilken om vintern kom från andra hållet.
På aflöningsqvällen fick jag se dem mangrant
samlade på kontoret, der de hemtade sina aflöningar. De
mindre silfverslantarna förorsakade dem ej sällan
ganska mycket bryderi. Att på vanligt sätt taga de små,
runda tingestarne från bordet, dertill voro ej deras
fingrar inrättade. De satte derföre ena handen under
bordskanten och skrapade ned mynten med den andra,
men dervid hände ofta, att en eller annan slant föll
på golfvet, och då stod man der, ty nu måste de grofva
fingrarna nypa i det lilla myntet. Under skämt och
skratt försökte då den ene efter den andre att göra
konststycket, och de buro sig dervid åt, som jag tänker
mig att björnar skulle göra, om de med sina ramar
ville utföra något dylikt. Vanligen slutades de fåfänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
