- Project Runeberg -  Berättelser /
36

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

försöken först genom bokhållarens mellankomst. Några
hade sina hustrur till kassörer, emedan de ej tilltrodde
sig att kunna motstå de frestelser, som möta en karl
med pengar på fickan. En af dem, som hade på detta
vis stäldt, satte sig hvarje aflöningsqväll, ehuru
förgäfves, mot hustruns mellankomst, men återtog lika
regelbundet hvarje måndag sin gensaga och bajd, att
"bokhållaren sk„ulle vara bra å inte höra på’n, när han var
oförståndig."

Jag kände temligen väl igen de flesta arbetarne,
men en aflöningsqväll, då den siste var uppropad och
aflö-ningen slutad, kom ännu en fram, som jag ej förut sett.

»Åh. se Svarte Petter," sade bokhållaren, "inte vill
väl du ha ut något?"

Men det ville Svarte Petter, och denna sin
åstundan uttryckte han genom att säga: "Skulle be om en
riksdaler!"

"Så mycket 1" utbrast bokhållaren.

"Tiderna äro så dyra," svarade Petter. "Hur står
det nu för det här året?"

Bokhållaren tittade i en bok och gjorde som
hastigast ett öfverslag. "Ett hundra femtiosex riksdaler,"
svarade han.

"Trodde det skulle vara hundrafemtiosju och tolf
skilling, sen den här blir afräknad," sade Petter.

Bokhållaren tog ett papper och räknade
noggrannare efter. "Jo, det slår alldeles in, som du sade,"
svarade han.

"Trodde det skulle vara så," sade Petter och gjorde
ett fåfängt försök att bortstryka håret. "Inte hörts
något af från Amer’ka?"

"Nej, Petter, inte ett dugg!"

Petter gjorde verkligen skäl för det vedernamn,
hvarmed han blifvit benämd, ty han var så svart,
som kol och rök möjligen kunna göra en menniska.
De nedsotade kläderna voro till den grad lappade, att
det ursprungliga tyget säkert utgjorde deras minsta
beståndsdel, och hvarje tiggare hade säkert betackat sig
för dem, om de blifvit honom erbjudna. Till växten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free