Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
"Jo, jo," svarade han och skrattade helt
försmädligt, "nog får en stadsherre, som du, känning af det i
benen under så der en åtta dagars tid."
Man kan aldrig såra söndagsjägare och
"miniatyr-turister" mer, än då man sätter deras uthållighet i fråga,
och jag förnekade ingalunda mitt slägtes svagheter.
Jag svarade derför:
"Huru dags skola vi begifva oss i väg?"
"Så der vid tretiden i eftermiddag. Vi ha dryga
två- mil att gå och måste ligga i skogen i natt för att
vid första gryning i morgon kunna börja utdrifningen.
Du skall få låna ett par långstöflar af mig."
Jag var sålunda inskrifven bland
flottningsman-skapet.
På sagdan tid drogo vi i väg, omkring femton man
starka. Vi hade en ansträngande vandring. Här och
der fingo vi följa gångstigarna åt, men långa sträckor
gingo vi på fullkomligt obanad mark, ena stunden
genom busksnår eller träsk och den andra öfver
bergbackar och stenrösen, och snön räckte oss ej sällan till
knäna. Men det gick ej an att visa någon trötthet;
man fick låta svettdropparna rinna, bäst de ville, och
stiga på bara. Hade jag ej så gjort, hade speglosor
kommit att låta höra sig, derom var jag säker. Men
jag höll ut rätt bra, som jag tror, och när vi gått
några timmar, yttrade en af karlarne:
"Herrn ä’ van i skogen, kan ja’ si. På den här
marken ha’ folk tröttnat förr."
Det är märkvärdigt, hvad sådant beröm smakar
godt, helst när det kommer från ett naturbarn sådant
som Olle Jansson, den i fråga varande talaren. Han
besatt en ovanlig styrka och vighet samt, hvilket jag
sedan fick veta, en deremot svarande djerfhet. Vid flott-’
ningarna var han folkets sjelfskrifne förman, ty
förvaltaren var med, mera för sitt nöjes skull än för nyttan.
Fram emot nio på aftonen, således när det redan
var mörkt, voro vi framme. Ett par karlar hade gått
förut för att, så godt sig göra lät, ställa i ordning till
vår ankomst. En väldig stockbrasa lyste oss derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
