- Project Runeberg -  Berättelser /
64

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

"Han ni varit soldat?"

"Jo, jo, min herre, och det i åtta och tjugu år,"
svarade gubben, och strök sig öfver det stora
silfver-hvita skägget.

"Då har ni säkert också stått for kulor och krut?"

Han smålog och svarade:

"Det är inte utan det, och minnen har jag
derefter."

Han lät metspöet ligga och steg upp på stranden.

"Se här," fortfor han och visade på högra benet,
som han förde rakt, "här har jag fått ett märke. Det
läktes väl i början, men till slut styfnade det ändå till
så svårt, att jag måste taga afsked."

"Och sedan dess har ni bott här?"

"Ja. Jag är barnfödd i stugan deruppe. Far min
var fiskare här under N. Då han dött, stod stugan
obebodd under flera år, och derför fick jag flytta hit".

"Men blir ej tiden lång ibland, då man bor så här
ensam ?"

c

"Ah," svarade gubben och fattade tag i ekstocken
för att skjuta ut densamma, "första åren, se’n hustru
min dog och barnena mina kommit ut i verlden, kändes
det sockent ibland, men nu är jag van. När jag varit
borta och helsat på barnena en dag eller par, vill jag
alltid hit tillbaka igen."

Nu sköt en fiskljuse ned i vattnet, helt nära
båten, grep en större fisk, och flög med långsamma slag
åter upp åt stranden.

"Ser herrn," sade gubben, "det är en af mina
bekanta. Han har boet sitt i den der stora tallen strax
bakom stugan. Der ha ett par ljusår hållit till ända
se’11 jag var liten pys, och mer än herrn vill tro eller
inte, så känna de igen mig, och jag blir riktigt glad,
när de komma hit på vårsidan."

Den gamle satt nu i båten, som glidit ut ett stycke
på vattnet. Sedan han sagt, hvilken väg, som var
ginast för mig att gå, helsade han sitt "Gusfre" och
for ut för att vittja några mjärdar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free