- Project Runeberg -  Berättelser /
65

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

Vård, så hette min nya bekantskap, lefde, som jag
sedan fick veta, på sin lilla pension och på det, som
hans fiske och slöjd inbragte. Han var allmänt känd
och likaså aktad i trakten.

Hvarje söndag, hurudant vädret än var, vandrade
han till kyrkan, klädd i en gammal uniformsrock, med
tapperhetsmedaljen på bröstet. Han kom alltid bland
de första, stod en stund vid sin hustrus graf och satt
sedan med hufvudet lutadt i händerna under det
ingångspsalmen sjöngs. Måhända intog han denna ställning
för att dölja den rörelse, han erfor, då han kom in i
det gamla templet. Här hade han och hans hustru
blifvit framburna till dopet, här hade de som "läsbarn"
stått emot hvarandra, här hade de också blifvit vigda;
och sammalunda alla deras barn.

Yård var hvarken tillbakadragen eller folkskygg,
oaktadt det ensliga lif, han förde. Ofta styrde jag kosan
genom den vackra skogen, hän till hans undangömda
stuga, och många timmar sutto vi i den lilla ekstocken
ute vid det ypperliga abborrgrundet och metade.
Fisk-ljusarne kommo då ofta ut till oss, och ej sällan slogo
de ned endast på några få alnars afstånd från
ekstocken, för hvilken de ej tycktes hafva den minsta fruktan.
Ibland, då de flögo omkring oss, plägade gubben taga
en fisk i handen, svänga densamma ett par gånger
omkring hufvudet och sedan kasta honom ut i vattnet, då
de skarpsynta foglarne alltid ögonblickligen störtade
ned och uppfångade gåfvan.

"Ser herrn så kloka och tama de äro," frågade
han alltid, då hans bevingade vänner utfört ett dylikt
konststycke. Påtagligen kände också de båda fåglarna
väl igen den gamla mannen.

Trakten kring K hade legat något aflägset från
handelns och rörelsens stora stråkvägar; men nu var
det ej mera så, ty på våren det första året, som jag
vistades der, öppnades den nyanlagda jernvägen. Då

Segerstedts berättelser. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free