Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konventionel och naturlig anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull är nödvändigt att menniskorna rätta sig
efter hvarandra. Men jag kan icke gå in på, att
man för lugnets skull bör offra friheten, upplys
ningen, skingrandet af fördomarnes mörker. Har
någon klart för sig, att den eller den sedvänjan
är för trångbröstad, är ett ofullkomligt uttryck
för moralen, så må han bryta den, upplysa de
okunnige — och ta emot stormen. Menniskorna
måste lära sig att icke så lätt bli förargade.
Förrän de det gjort, skall samlifvet aldrig bli
lugnt.
Det är en tröstlös syn. hur folk immerfort
äflas att vara apor. En kraftigare individualitet
bryter sig småningom — genom hugg och slag
— fram till att bli tolererad; men knapt har han
fått tilllåtelse, att vara sig sjelf, förrän tusen rusa
efter och vilja vara han. Han har endast vunnit
sin sjelfständighet för, att sjelf bli en typ, en form,
i hvilken andra individer, de svagare sträfva att
ingjutas, och de starkare nied våld skola
inpres-sas. Så ser det ut i samfundslifvet. Här
be-höfvas karakterer — i vår tid mer än fordom,
ty de gamla formerna brista sönder, och nya,
vidare skola bildas.
Jag vill dröja några ögonblick vid en särskild
art af konventionaliteten, en särskild fördom:
pryderiet.
Pryderiet är den mer eller mindre civiliserade
menniskans obenägenhet för att kännas vid sin
kropp med alla|dess delar, organ och förrättnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
