Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konventionel och naturlig anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar. Pryderiet döljer det naturliga och tror sig
dölja någonting skamligt.
Hur har nu en sådan missuppfattning
kommit in i medvetandet? Hvarför har det t. ex.
blifvit omöjligt att i hyfsadt sällskap, utsäga
namnet på vissa delar af vår kropp och deras
förrättningar? — Det finnes en naturlig
förklaringsgrund, och den må gerna få gälla allt hvad den
kan: somliga af dessa förrättningar göra ett
oangenämt intryck pä sinnena, i följd hvaraf
deras namn Och deraf väckta idéförbindelser och
reminiscenser undvikas. Men detta förhållande
kan ingalunda vara nog att förklara det ytterligt
rigorösa förbud, som hindrar oss att nämna dessa
ting. Funnes ingen annan grund skulle det
åtminstone icke vara omöjligt att — pä
förekommen anledning — tala om dem. Hvilken är då
denna grund?
De flesta af dem, till hvilka ni riktar en dylik
fråga skola svara: dessa ting tillhöra den lägre,
djuriska sidan af vårt väsen, med hvilken vi
icke alls böra befatta oss. Jag nöjer mig icke
med detta. Den der »lägre, djuriska sidan af
vårt väsens är enligt min tanke icke så låg, icke
så djurisk — utan rätt mensklig. Föraktet för
den ena halfparten af oss kommer väl — om
man ser bort från andra möjligen bidragande
orsaker — af en öfverdrifven idealism i
uppfattningen eller kanske ännu mer från det strängt
asketiska elementet i den herskande religionen.
Asketismen i sitt värde — men när den rent af
betraktar materien, särskildt menniskokroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
