Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konventionel och naturlig anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det ondas princip går den säkerligen för
långt. Det är bekant, att den ifrande fromheten
gjort detta i långliga tider. Medeltidens asketer
sågo i sin kropp en djefvul, som måste späkas
och gisslas, all sinnenas lust var för dem synd.
Ja, allt ifrån Pauli dagar, hvilken »såg en annan
lag i sina lemmar» och Origenes’, som med ett
snitt befriade sig från den andra lagen, har man
föraktat och misshandlat sin kropp. Alla köttets
böjelser ha betraktats som onda i och för sig.
Man har himlat sig inför det naturliga utan annat
skäl än att det var naturligt.
Ett sådant betraktelsesätt var icke egnadt
att förskaffa vår kropp aktning. — Man har
också haft ett annat, en motsatt öfverdrift: det
har då och då funnits en cyniker, hvilken icke
på minsta vis velat undertrycka eller neka att
vidkännas sin sinnlighet; tvärtom har han dragit
fram den i tid och otid, äflats att dväljas och
hafva sin tillvaro i den, göra den till sitt allt,
men i hvilken afsigt? — Jo den, att få nedsätta,
smutskasta, förlöjliga sig och sitt slägte.
Vår tid känner ett annat sätt att betrakta
och behandla menniskokroppen: det kärleksfulla
och aktningsfulla studiet. Den vet, att naturen
är stor och outgrundlig i allt, beundransvärd i
det stora som det lilla, beundransvärd i vår egen
kropp. Att allt begripa är att allt förlåta, och
sedan vi börjat begripa köttet, ha vi förlåtit, nej
ärat, beundrat det.
Den strängaste arten af pryderi är det, som
existerar mellan de olika könen. Könslifvets alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
