Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
violetta skyar. Slätten utbredde sig ljudstill och
utan lif framför honom. Här och der en
bondgård eller en dunge träd, eljes en oändlighet af
åkerfält och ängar ända bort emot synranden.
Då Gustaf kommit ett stycke utom staden,
stannade han och vände sig om. Husen tycktes
sofva, der de lågo inbäddade i sina små
trädgårdstäppor. Kyrktornet reste sin mörka massa
öfver dem som en jättestor nattvakt. Det
af-tecknade sig tydligt mot den blå himmeln. Tyst,
nu slog tornuret, den gamle sällskapsbrodern
från så många nätter, sömnlösa som denna. Tolf
slag. De ljödo så klart igenom den rena luften.
Han fortsatte sin promenad. Svart som bläck
gled elfven fram i sin fåra nedanför den brant
sluttande banken. Då och då gick han förbi en
klunga videbuskar och hörde en matt vind susa
i löfverket. Högt upp på himlen midt framför
honom stod Polstjernan, och nedanför den till
höger vred sig Karlavagnen. O hvad natten
var skön! Hvilken motsats mellan den svidande
smärta, den leda, det äckel han bar inom sig
och naturens sköna oändliga harmoni. Han tyckte
sig vara en förhatlig utbörding i denna
omgif-ning. Hvar fans en varelse så vanstäld, så eländigt
förfuskad som han i det stora, härliga alltet?
På ett ställe gick han ned till elfven och
stod länge och såg ut öfver vattnet. Det kom en
besynnerlig dvala öfver honom. Tankarne
förlorade sig allt iner i ostadiga, dunkla irrfärder.
Alla sinnen verkade på ett dödt, oklart sätt. Han
visst icke, livar han befann sig. Som förtrollad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
