Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod han der med fotspetsarne intill vattenranden
och erfor en häftig önskan att få sjunka djupt,
djupt ned — bort ur en verld, der han icke
passade. Plötsligt tyckte han sig se sin kropp
till hälften begrafven i sanden, der strömfåran
var djupast. Han nästan kände hur vattnet lent
och kyligt strök fram öfver kläderna.
I ett nu stod han uppe på landsvägen med
blodet frusande för öronen och hårdt dunkande
hjerta. Det var, som om han varit i någon fara.
Längre fram stod ett sittbräde. Han sträckte
ut sig på det, stödjande sig på armbågen och
såg framåt vägen, hvilken hvilade tyst och grå i
stjernljuset. Han undrade, om skalderna någonsin
skrifvit om sådana qval, som han led i detta
ögonblick. Han letade i sitt minne efter ett poem,
som kunde passa in på hans känslor och fann
intet. Han blef bitter. Att vara förstörd som
han genom ungdomssynder, förstörd för hela
lifvet, det var dock en sorg, som månge måste
ha känt. Hvarför blef den aldrig beskrifven,
besjungen, så att man fick se, att det var
någonting menskligt, någonting försonande i den. Han
kunde icke finna ett svar på dessa frågor.
Himlen började rodna i öster. Stjernorna
mattades. Han steg upp och skyndade vidare
utan ro, utan rast — som det onda samvetet.
Klockan hade slagit fyra, då han återkom
till staden. Han tyckte sig höra, der han smög
utmed väggarne, djupa, lugna andetag af innanför
sofvande. Han förundrade sig öfver dem. Egde
de alla hvad han saknade eller kände de ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
