Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutna väsen och reagera mot den skämda luften.
Han kunde då bli hänförd af de djerfva idéerna,
som framslungades likt bomber och sköto bresch
i de gamla samhällsmurarne, så att man tyckte
sig se, hur mörka, unkna fängelsehålor kommo
i dagen. Och man erfor en så varm sympati
för det i mörker och träldom bundna slägtet,
man intogs af en glödande lust att gripa i
allestädes, att ändra hvad århundraden hade gjort
vrångt. Men det var blott för en kort stund,
som Gustaf kunde eldas af dylika känslor. Och
när ögonblickets hänförelse väl var öfver, föll
hans vanliga missmod öfver honom med dubbel
tyngd.
Om »Visen» hade förmåga att förvandla alla
»kulisterna» till politici och sålunda omskapa dem
efter sitt beläte, fans det emellertid en annan,
som icke hade mindre förmåga att omskapa dem
efter sitt. Det var en temligen kortväxt och
tjock ung man med stor, bred panna öfver ett
par intelligenta, blinkande ögon med rynkor i
ögonvinklarne. Munnen hade ständigt ett
hånfullt uttryck. Han talade också nästan aldrig
annat än med ett maniereradt hån. Han kallades
vanligen »Nick» eller »Cyn», hvilka öknamn
båda härledde sig från det ursprungliga
»Cynikern», som uttryckte hans specialitet. »Nick»
skröt ofta öfver, att han var kroppsligen
utrustad på samma sätt som de gamle romarnes
Priapusbild samt hade behof i förhållande
der-till. Detta var ett af hans käraste samtalsämnen;
ett, som han deremot aldrig inlät sig på var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
