Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastän de blott säga, att den, som vigt sitt liv
åt ett stort och ädelt mål, ej får låta sin
handlingskraft söndersmulas av de tusen hänsyn, som
trycka den kortsynta och egoistiska vardagsmänniskan
ned i gruset. En sådan idealism är
allt annat än immoralisk; den ställer tvärtom
betydligt högre och hårdare krav på sin man än
de kristna husdjursdygderna, och den smutsas
aldrig ner av tankar på tack och vedergällning.
Denna otidsenliga idealism, som tydligen är en
av de starkaste makterna i Ossian-Nilssons diktning,
har i denna samling måhända fått sitt
vackraste uttryck i dikten Themistokles, ur vilken
vi låna dessa strofer:
Nej, jag är icke som han, Aristides,
han som av gråskäggen aktas och lides,
lides på torget, där jag står tillsides,
han med sin barnklara blick:
jag har allt samvetets agg i mitt öga,
flydd av de låga och skydd av de höga;
vänner – jag tarvade vänner så föga –
gingo ur vägen, där grubblaren gick.
Fader, jag svär det vid himlen och Hades,
jag skall fördunkla er gud Miltiades,
grubblarens stod kan ej lida den glades –
mitt ej det gamla Athen.
Fader jag ser hur det grusas, de trånga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
