Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
honom. Och då han med ett försök att skämta —
ty också han var i stor sinnesrörelse — sade: ’Ja,
nu går det till seger eller till stupstocken!’ fattade
jag hans båda händer och utbrast: ’Om jag vore
man och finge följa med!’ — ’Följ mig med ert
hjärtas sympati i stället’, sade han i det han omslöt
mina kinder och kysste min panna. Jag visste
icke hvad jag gjorde. Jag endast kände, att han
icke fick gå ifrån mig. Gråtande kastade jag mina
armar kring hans hals. Nu kysste han mig riktigt,
midt på munnen, höll mig krampaktigt en sekund
i sin famn, och så var han ute. Några eldiga ord
till trupperna, och så sattes tåget i rörelse. En
handviftning åt mig, och han var borta. Jag sprang
till pappa, gömde hufvudet i hans knä och grät
våldsamt. Aldrig har pappas hand varit mjukare
än när han nu strök mig öfver håret och gaf mig
alla min barndoms smeknamn för att få mig lugn
utan att det lyckades honom. ’Tog han ditt hjärta
med sig?’ I ett nu vardt jag lugn. — ’Ja, pappa’,
svarade jag och såg honom rakt i ögonen. — ’Du
har åtminstone den trösten, att du gifvit det åt den
värdigaste’. — ’Tycker du då, att det är någon
tröst!’ — ’Ja medvetandet om att man gjort något,
som höjer en, är alltid en tröst. Jag vet inte det
ringaste, om han besvarar dina känslor — man får
ej döma hvarken från eller till af ett exalteradt
ögonblick såsom nyss, där för öfrigt egentligen du
var den handlande personen. Men det vet jag
bestämdt, att ingen hederlig karl binder en flicka
vid sig, då hans hufvud sitter så löst som Georg
Adlersparres’. Det var det ord, som behöfde sägas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
