Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
enskilda rum och mammas budoar. Där är jag
född, och där dog hon. Stackare, hon hade så
ondt och ändå var hon så tålig".
"Det gör mig så godt att höra dig tala om
henne, och du ser så snäll ut, då du gör det",
sade Louise sakta och tryckte sig intill honom.
"Nils med som sufflör!" bad Adlersparre, då
han en liten stund senare stod färdig att gå ut på
gården.
"Och mig som åhörarinna", skrattade Gertrud.
"Ulrika har middagen, och jag min gikt",
till-lade kapten Planting. "Ni äro ju också tillräckligt
stort sällskap ändå".
"Landskapstaflan här har den förtjänsten att
bjuda på storslagenhet, mjukhet och liffullhet på
en gång", begynte Adlersparre. "Bakom oss står
Svedjeberget med den mörka skogen, såsom en
skyddsmur för fjällen, som äro bakom, men som vi
icke se. Till höger ha vi det mäktiga Hofverberget
som en gränspost vid slutet af Storsjöns välde.
Det är Storsjön, som glittrar här midt framför i
denna vackra vik. Det motsatta landet på näset
känner redan Louise till. Där se vi Långsved, där
Mjäla, så kyrkan, och så når blicken ända bortåt
den stora Oviksbygden. Det är viken, som gifvit
bygden både namn och odling. Oviken betyder,
öfversatt från gammalsvenska, helt enkelt Storviken.
Viken är också Storsjöns djupaste och största.
"Jag tycker, det är likt Georg", log Gertrud.
"Munnen, som ena gången kan se så bestämd ut,
andra gången skälfva i oro och tredje gången le
med all himmelens sol, det är sjön. Bygden, där
lifvet hvarje sekund rör sig, det är ögonen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
