Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
breda berget ofvanför altsammans, där tallarna och
granarna stå så eftertänksamma, det är pannan".
"Ser man på en sådan fantasi", log
Adlersparre. "Det kunde bli ett vackert poem af det...
Stortallen är kvar. När jag som nio års pojke
klättrade upp i toppen på den, klappade pappa mig
på hufvudet. Och när jag en dag gaf ’Svarten’,,
den bångstyrigaste af våra hästar, som ej hvilken
som hälst af drängarna vågade sig på, en
motions-ridt, fick jag en silfverslant. Det var en kolossal
förmögenhet för mig på den tiden, men pappa var
också förtjust. Andra fäder trakterade sina barn
med stryk, när de gåfvo sig ut på isen, innan den
var riktigt afprofvad; pappa var bara beröm. Och
som jag var den våghalsigaste i hela syskonskaran,
blef jag hans gullgosse. En sådan
uppfostringsmetod kan alt vara riskabel, men nog fostras det
bragdlystna svenska lynnet på det sättet".
"Kyrkbåten på samma ställe som förr",
anmärkte pastorn. "Hofvermo och Tosåsens byar voro
i lag om den med hvardera två par åror. Jag var
en mycket flitig kyrkobesökare, men Georg var det
inte lätt att få med. Han hade så svårt att sitta
stilla så länge".
"Där är sjöboden", sade Adlersparre. "Näten
hänga på samma pinnar som förr. Jag tyckte aldrig
om fisket, och med jakten har jag häller aldrig
kunnat förlika mig. Bror Karl, som var en ifrig
jägare, betraktade jag som en riktig bödel. Hur
kan man också hålla på att timme efter timme
förfölja en stackars hare, det räddaste djur i skapelsen?"
"Mins du, när du skulle rymma till
Norge?"-frågade Nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
