Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ingenting om er — egentligen", svarade hon knappast
hörbart.
"Men det angår mig dock på ett eller annat sätt",
vidhöll jag. "Det måste vara af intresse för mig."
"Jag vet icke det ens", svarade hon häftigt rodnande
och med en hastig blick på mig. Ett förtjusande leende
lekte på hennes läppar och förrådde, att hon trots sitt
bryderi hade en viss känsla af någonting komiskt i sin
belägenhet. "Jag är icke ens säker på att det skulle
intressera er."
"Er fader önskade säga mig allt", fortfor jag
förebrående. "Det var ni, som förbjöd honom det. Han
tyckte, att jag borde få veta det."
Hon svarade ej. Hon var så förtjusande i sin
förvirring, att det nu lika mycket var önskan att förlänga
situationen som min ursprungliga nyfikenhet, som gjorde
att jag envisades.
"Får jag aldrig veta det? Ämnar ni aldrig berätta
det för mig?" frågade jag.
"Det beror på", svarade hon efter en lång tystnad.
"På hvad?" envisades jag.
"Ni frågar för mycket", svarade hon. Därpå lyfte
hon upp sitt ansikte mot mig och hennes leende läppar,
flammande kinder och outgrundliga blick gjorde henne
rent af förtrollande, då hon sade:
"Hvad skulle ni tänka, om jag sade, att det beror
på — er själf?"
"På mig själf?" upprepade jag. "Huru är det
möjligt?"
"Herr West, vi gå miste om ett förtjusande
musikstycke," blef hennes enda svar på denna fråga, och
genom att sätta fingret till en knapp vid telefonen kom
hon luften i rummet att genljuda af tonerna af en adagio.
Sedan aktade hon sig för att låta det bli några pauser
i musiken. Hon höll ansiktet bortvändt från mig och
låtsades vara fördjupad i musiken, men den djupa
rodnad, som kom och gick på hennes kinder, förrådde
tydligt nog, att hennes tankar voro på annat håll.
Slutligen sade hon, att hon förmodade jag nu hade
hört all den musik, som kunde intressera mig för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
