Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången, och då vi reste oss för att lämna rummet, kom
hon rakt fram till mig och sade utan att lyfta ögonen
från golfvet:
"Herr West, ni påstår, att jag visat er godhet. Det
har jag nog icke gjort, men om ni verkligen tror det,
ber jag er lofva att aldrig mera försöka fråga ut mig
angående den sak, ni talat om i afton, och ej heller söka
få reda på den genom någon annan mina föräldrar,
till exempel."
Det fanns naturligtvis blott ett svar på en sådan bön.
"Förlåt mig, om jag gjort er ledsen. Naturligtvis
lofvar jag", svarade jag. "Om jag haft den ringaste aning
om, att det skulle göra er ledsen, hade jag aldrig frågat.
Men tycker ni verkligen illa vara, att jag var nyfiken?"
"Icke alls."
"Och", tillade jag, "om jag icke plågar er mer, får
jag då hoppas, att ni en gång själfmant talar om
hemligheten för mig?"
"Kanske", hviskade hon.
"Endast kanske?"
Hon såg på mig forskande, med en hastig, djup blick.
"Ja, jag tror jag kan tala om det — någon gång."
Och därmed slutade vårt samtal, ty hon gaf mig ej
tid att säga någonting mer.
Jag tror att icke ens Doktor Pillsbury hade kunnat
söfva mig denna kväll, åtminstone ej förr än fram emot
morgonen. Gåtor hade visserligen varit min dagliga kost
en lång tid, men ingen hade hittills förekommit mig så
hemlighetsfull och lockande att utforska som denna, hvars
lösning Edith Leete förbjudit mig att söka. Det var en
dubbel gåta. För det första, huru kunde hon veta några
hemligheter om mig, en främling från en främmande tid?
För det andra, äfven om hon visste någonting, huru kunde
det uppröra henne i så hög grad? Det finns så
svårlösta gåtor, att man icke ens kan våga en gissning
angående den möjliga lösningen, och det tycktes vara fallet
med denna. Jag är för praktiskt anlagd för att i
vanliga fall öda bort tid på dylika tokerier; men då det är
en lefvande gåta, förkroppsligad i en vacker ung flickas
gestalt, blir den blott desto mera lockande, ju mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
