- Project Runeberg -  En återblick /
240

(1906) [MARC] Author: Edward Bellamy Translator: Gustaf F. Steffen - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet - Tjugoåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"En sak oroar mig. Är du alldeles säker på, att
du har förlåtit Edith Bartlett, att hon gifte sig med en
annan? Enligt böcker från din tid voro älskarne då mera
svartsjuka än ömma, och det är därför jag frågar. Det
vore en stor lättnad för mig, om jag bestämdt visste, att
du ej vore det ringaste svartsjuk på min morfars far för
att han gifte sig med din fästmö. Får jag säga min
morfars mors porträtt uppe på mitt rum, att du förlåter
henne att hon var dig otrogen?”

Vill läsaren tro mig eller icke, detta oskyldiga lilla
koketteri rörde mig verkligen och botade mig, om
afsiktligt eller oafsiktligt lämna vi därhän, från den obestämda
förnimmelse af en orimlig svartsjuka, som jag känt, ända
sedan fru Leete berättat mig om Edith Bartletts
giftermål. Till och med då jag hållit Edith Bartletts
sondotters dotter i mina armar hade jag ej haft klart för mig,
att jag hade just detta äktenskap att tacka härför.
Orimligheten i denna känsla kunde blott uppvägas af den
hastighet, hvarmed den förflyktigades, då Ediths
skalkaktiga fråga skingrade det dunkel, som hvilat öfver mina
föreställningar. Jag kysste henne skrattande.

”Du kan försäkra henne, att hon har min fulla
förlåtelse”, sade jag, ”men om hon hade gift sig med
någon annan än din mormors far, hade det varit en helt
annan sak.”

Då jag kommit upp på mitt rum den natten,
öppnade jag icke musiktelefonen för att söfvas af dess milda
toner, såsom jag vant mig vid att göra. För en gång
voro mina tankar bättre musik än till och med det
tjugonde århundradets orkestrion, och de höllo mig fången
till fram mot morgonen, då jag somnade.

*


Tjugoåttonde kapitlet.



”Det är litet senare än herrn ville bli väckt. Men
herrn vaknade ej så hastigt som vanligt.”

Det var min betjänt Sawyers röst. Jag for upp i
sängen och stirrade omkring mig. Jag låg i mitt
underjordiska rum. Det matta skenet från lampan, som alltid
brann, då jag uppehöll mig där, upplyste svagt de
välbekanta väggarna och möblerna. Vid sängen stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bellater/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free