Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
UR LARMET
När morbror Frans, som ännu var ogift,
kom på besök om söndagarna satt han stilla
som vanligt och såg på den lilla. — Nu har
du ett riktigt barn, Klara, sade han, att sjunga
vaggvisor för.
— Jag kan ju inte sjunga, sade hon och
ångrade i detsamma att hon svarade så,
hvarför visste hon icke. — Jag har alltid bara
gnolat... Men, tilläde hon och log emot
brodern, du kunde verkligen dikta en vaggvisa
åt lilla Karl Emil, nu sen du fått pianino.
Björk hade köpt efter en annons ett
obetydligt användt pianino och fått det för
billigt pris. Sedan faderns död hade han flyttat
till den nya stadsdelen, där också systern
bodde som gift. Modern hushållade för
honom och då Klara drog ur hemmet fanns
det god plats. Där hennes ärfda
mormors-byrå stått, stod nu det länge eftersträfvade
instrumentet. — Frans hade det bra, han var
andra lagerbokhållare.
— Dikta, svarade han och log tillbaka
mot systern, dikta kan jag lika litet som du
sjunga. Minns du Ludvig Vogel, som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
