Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
UR LARMET
sin syster, att gå med på utställningen och
sen på operan? Jag bjuder er på
alltsammans, jag har fått en liten löneförhöjning
och så skulle vi väl också festa litet för oss,
till ära för våra gamla lekkamrater. Vi ska
till och med äta middag ute.
Klara betänkte sig. Hon blef blek och
såg ned på golfvet.
— Nej, sade hon till sist, nej, Frans, jag
går icke. Jag förstår ingenting af allt jag
skulle få se. Jag minns ännu som om det
var den da’n i går hur vi alla fyra gingo på
muséet och sågo på alla taflorna. Och jag
minns den kvällen på gamla operan, den skall
jag minnas till min död. Jag förstod
ingenting den gången heller, men något så lyckligt
och märkvärdigt upplefver man aldrig mera.
Det var mycket mera en saga för oss alla än
den saga de skrifva om nu, om Arnolds. —
Men, tilläde hon, naturligtvis skall du gå och
höra Minna sjunga. Och du förstår ju
dessutom musik.
Frans blef med ens lika blek som systern.
För enda gången i sitt lif — det hade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
