Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
309
händt förr och hände icke igen — kände han
en våldsam smärta och bitterhet. Det kom
så plötsligt och varade endast ett ögonblick,
men i denna bråkdel af tid såg han sig själf
och systern den aftonen för många år sedan,
då Amerikabrefven kommit. De sutto på den
gamla kyrkogården, tysta, stumma. Det
darrade månljus ute på sjön. Lilla Klara grät,
hjältemodigt ljudlöst. Ingen sade något.
Och lika hastigt såg han Vogels rum med
flygeln, de två porträtten och den hvita
buteljen. Han hörde honom utlägga sin fantasi
om G-mollballaden. De två vännerna. Den
ena berättar om lifvets allt och intet, om den
stora lidelsen och fasorna och döden. Nu
kände han med sticket i hjärtat, som kommit
så obegripligt oväntadt genom systerns egna
omedvetna grämelseord, hur han egentligen
var en sådan af lifvets förorättade, som kunde
ha gått till en vän och klagat. Men liksom
en djup suck befriande försvinner ur det
hjärta den födts i, kände han åter den gamla
harmonin inom sig, var åter den tjänande
brodern i samfundet, önskade intet och hade intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
