Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
311
han i det vackra höstvädret långt utom
staden, han följde en strandpromenad och kom
öfver en bro längs en stilla kanal. Ovan vid
att en hvardagsmorgon på detta sätt’ njuta
tiden i en folktom omgifning, stämdes hans
sinne till andakt. Det sena höstlandskapet,
där träden stodo nakna med alla de skrumpna
bladen kring stammarnas fot, talade
förgängelsens språk. Men det var icke något
afskräckande i denna predikan. Solen sken
och den pastellblå himlen med små kritiga
moln var högre än sommarens djupfärgade.
Det var renare och klarare, lättare att andas,
det var en stor och stark orkester i sceneriet,
men den förenades som biåsinstrumenten i
ett instrument — en mäktig orgel, hvars alla
pipor stämde i, långt borta och högt upp,
som hade alla manualerna kunnat spelas på
på en gång. Och där ljöd också registret vox
humana, men icke som en klangefterlikning
af människorösten utan något annat. Något
som hörde höjderna till och måste uppfattas
inifrån. — Björk hörde det.
Och hans sinne blef blidt som ett barns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
