Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
UR LARMET
att pockande fordra. — Lugnet kom tillbaka
och han såg som nyss leende på Klara.
— Jag kan förstå dig, sade han, ja, ja,
så går jag väl ensam kanske.
Men hon hade lika snabbt följt de
sekunder som sårat brodern i hans innersta,
och om hon också icke till djupet fattade hvad
som rörts inom honom, var hon kvinna, mor
och syster. Hon slog armarna om hans hals,
kysste hans kind, kände heta hjärtetårar stiga,
och de voro hvarandra utan minsta ord så
innerligt nära som den gången på
kyrkogården.
Qenom en månglare hade Frans Björk
lyckats få en biljett till den tredje
föreställningen, då Minnie Arnold-Véczinsky skulle
sjunga det stora sopranpartiet i den opera,
de en gång sett tillsammans som barn.
Han beslöt att göra dagen till en högtid,
det var ju en minnesfest, och för första
gången på tjugu år tog han fritt från affären.
Klädd i sina bästa kläder gick han
hemifrån tidigt om morgonen. Först promenerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
