Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
KOMEDIER I BERGSLAGEN
Nu visste fogden varken ut eller in. Herr
Marcurell viskade:
"Inte duger det att ge efter för trilska ungar.
Här kommer du att stå med skammen."
Då gick fogden avsides och skar en skåra i
käppen, så djup tycktes det honom, att lättaste
slag skulle knäcka trät. Därpå gick han fram
till Erik, blåste upp sig, måttade och sade:
"Trilskas du med far, så ska du ha
dråpslaget."
Och han slog honom ett enda slag över
hjässan. Käppen brast, men gossen tog sig omkring
och föll som en död. De rusiga bönderna
stimmade samman kring fogden, och herr Marcurell
skrek:
"Rör honom icke, go vänner. Han har dräpt
sin son och hörer rackarn till."
Fogden vrok dem undan åt alla håll, tog
gossen i famn och bar honom till vattentunnan.
Han fick icke liv i honom. Bönderna trängde
ånyo på och ville slå ihjäl fogden, ty där fanns
gott om gammalt groll. Och käringarna löpo ut
ur risladan och spredo nyheten för alla vindar.
Fogden måste slåss för att hålla fritt rum kring
sonen, så att mor och herr Marcurell kunde
öppna en åder. Efter en timmes sömn, kvicknade
gossen till och kunde både tala och svara.
Från den stunden glömde fogden icke skåran.
Mot Erik lyfte han aldrig käpp, och det blev
heller icke behövligt. Gossen, som förut varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
