Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKEBERG A OCH RYGLINGE 33
styvsint och envis, blev nu dag för dag alltmera
blödig och ömsint. Han fördrog ingenting barskt
och hurtigt vare sig i lek eller allvar utan vallade
mest för sig själv på åsen. Eller satt han hos
Gudmor i träkapellet. Han blev till växten stor
och grann som far ehuru tidigt böjd. Förståndet
var som det borde, och han var snäll att lära.
Men blicken sökte sig bort från människor och
arbete, och de djupa mörkblå ögonen voro ofta
som blinda.
Herr Marcurell plägade säga:
"Livet har han tack vare min snäppa. Men
själen släckte far med sin hasselkäpp."
Det sade han likväl icke till fogden, av fruktan
att han skulle taga det illa upp. Fogden tillät
ingen anmärkning mot sonen. Han tog Erik med
sig, vart han for och ingenstädes såg han
duktigare pojke. Han brukade ställa upp honom
bredvid jämnåriga och hoverade sig som en kung
över varje tum till Eriks förmån. Det blev till
sist en sådan vana, att han mätte honom med
alla människor, kvinnfolk som manfolk, gammal
som ung. Han sökte också framhålla hans
förtjänster på andra sätt, gav honom frågor i alla
ämnen och sprang med svaret till både känd
och okänd. Härigenom gjorde han sonen ännu
mera folkskygg.
Värre var, att fogden tycktes rent förglömma
sonens ålder. Då han redan fyllt sina trettio, gav
han honom fortfarande smeknamn, kallade ho-
3. — Komedier i Bergslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
