Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från striderna i öster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågar, om jag får låta servera honom en flaska
vin. »Vi förtära inte en enda droppe alkohol under
fälttåget, det är strängt förbjudet,» svarar han,
»men för ett glas te vore jag er tacksam.» Jag
låter servera honom te och frukost, vi samtala helt
gemytligt med varandra. Men då han slutat,
förklarar han med den likgiltigaste min: »Nu måste jag
göra min plikt och låta tända eld på gården, ty
det har skjutits på min trupp från ert hus.» Mina
bedyranden tjäna till intet, han tillåter mig blott
att bringa mig själv och mitt folk i säkerhet, och
han lovar — vilket jag ej hade bett honom om —
att skona mitt boningshus. Den olyckliga
krea-turshjorden, som var ute på bete, drevs därpå av
kosackerna in i ladugården, dörren stängdes, och
sedan sattes eld på alla uthusen. Under tiden
hade jag satt mig själv och’mitt folk på en forvagn,
och nu bar det av, så fort de gamla
arbetshästarna kunde springa. Svarta rökmoln och
mina kreaturs ömkliga bölande var den sista
hälsningen från hemmet, som nu gick under...
Vi försökte komma till närmaste
järnvägsstation, men här gick ej längre något tåg, och så
måste vi vidare. Kosacktrupper döko redan upp
överallt, och jag välsignade våra täta
ostpreussiska skogar, där vi kunde gömma oss, då vår
belägenhet blev alltför kinkig. Alla vägar och
stigar myllrade av ändlösa tåg av lands- och
stadsbor, som flydde åkande eller gående; även
några kreaturshjordar drevos bort. Det var en
riktig folkvandring, och eländet och jämmern
kunna ej beskrivas. Slutligen kommo vi ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
