Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från striderna i öster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till en station och ha i dag mot kvällen
anlänt till Königsberg. All vår egendom är
förlorad, men vi ha åtminstone räddat livet.
Om kosackernas uppträdande har jag hört de
mest olika rykten och åsikter. De lära i motsats
till de reguljära ryska trupperna en gång för alla
ha fått officiell tillåtelse att plundra och bränna.
Som förevändning tjänade då alltid beskyllningen,
att det skjutits från den ifrågavarande gården.
»Herrskapshusen» låta de för det mesta stå,
emedan de anta, att där finnas allehanda skatter och
emedan dessa hus eventuellt skola användas av
de ryska officerarna till kvarter. Därmed
förklaras också, att mitt boningshus blev skonat.
Men varför de bränna upp våra kreatur, som ju
kunde tjäna deras trupper till föda, är en gåta.
Över huvud tycks mig kosackens psykologi
alltmera som en bok med sju insegel. En
godsägar-fru, vars man är i fält och vars gods stöter
omedelbart intill den ryska gränsen, berättar t. ex.
följande: »Strax efter mobiliseringen visade sig
plötsligt en kosackpatrull på vår gård och började
genast sätta eld på en lada. Jag samlade allt
mitt mod, steg energiskt ut till karlarna och
befallde dem på ryska att ögonblickligen släcka
elden; sedan kunde de komma in i köket, där var
och en av dem skulle få en kopp kaffe. Det
imponerade på dem, de släckte faktiskt elden,
drucko sitt kaffe och avlägsnade sig under
ödmjuka tacksägelser. Men då iägaren till ett
grann-gods försökte göra som jag, blev han helt enkelt
nedskjuten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
