Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under hvilka konstnärerna och konsten lefva i
riktning af allt större frihet och räckvidd för
personligheten.
Konstakademierna ha samvetsgrant öfver hela
världen, så godt de kunnat, förskansat sig mot den
an-stormande frihetsrörelsen. Konstutvecklingen har då
småningom, efter åtskilliga fruktlösa ruskningsförsök
lämnat dessa konstens sofvande kloster åt deras öde,
och brusande har den gått sin väg fram utomkring dem.
Den strida strömmen låter sig minsann icke hejda af
de vittrande klippblock som händelsevis möta på dess
af långt mäktigare naturkrafter bestämda väg. Den går
utomkring klippan, men — underminerar i tysthet denna
med sina hvirflar. Fram skall den.
Ännu i början af detta nya århundrade stå
emellertid de ålderdomliga, af konung och byråkrati alltjämt
och öfverallt stöttade konstakademierna på det stora
hela orubbade kvar på sin gamla plats, d. v. s. på
samma fläck där de alltid stått, och där de också stodo
den gången i midten af förra århundradet, då Egron
Lundgren, den spjufvern, målade deras konterfej, ett
för alla och alla i ett, med följande färgrika ord: “De
gammalmodiga konstakademierna förefalla mig som
tvinande och unkna drifhus och påtagligen i en helt och
hållet falsk ställning, alltsedan de rimligtvis ej längre
kunna fullfölja det mål för hvilket de egentligen blefvo
stiftade: en apparat att docera plafondmålare — den
tiden det var modernt att måla solfjädrar och plafonder,
den tiden le grand monarque ännu gick på sina höga
klackar, när det ännu fanns kurfurstar med stora
al-18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
