Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
med den skilnaden, att han är sorgsen och
bedröfvad, men Gabriella deremot, ständigt glad och
lekande. . . . Tala du med dem här, medan jag
går att uppsöka henne; . . . men du skall tala
vackert med dem, hör du, så att de inte springa
sin väg, innan jag kommer igen. Du måste säkert
lofva mig, att hålla dem qvar! . . .
Erika.
.la, min stackars Anton, ja! . . .
Anton (går åt dörren, men
kommer åter tillbaka och
hviskar till Erika).
Hör du, ge dig i språk med den der hvita, han
som säger sig vara dödens engel; — fråga honom,
hvarföre ban alltid mer än brödren, springer upp
på min axel, och sätter sig så nära mitt hufvud.
Sök att leta ur honom, hvad hans mening häriWed
kan vara. (Anton går, Erika ser lyst efter honom.
Birger inkommer.)
SJUNDE SCEN.
BIRGER, ERIKA.
Birger.
Hvad jag är glad att ha’ träffat dig, min Erika,
för att inhemta dina råd i en sak, som på det
hög-sta oroar mig.
Erika (orolig.)
Hvad? . , . hvad har händt. Birger? ... Är
det Anton, som förorsakat dig bekymmer? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
