Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Birger.
Nej;–- — Har han kanske återigen fått
några af sina anfall? ... Så mycket värre, om han
råkar Arnman.
Erika.
Arnman, säger du? ... Ar Arnman här?
Birger.
Ja! — och det är just hvad som bedröfvar mig;
han är nyligen anländ, utan att någon af oss märkt
honom, förr än ban redan samtalat med Gabriella.
Hon berättade naturligtvis vår tillämnade
Götheborgs-resa, på hvilken ban genast beslöt vara oss
följaktig.
Erika.
- Himmel! . . . Det kan, och får inte ske! —
Birger.
Som du säger! . . . Men huru kunna afböja det?
. . . huru, utan att stöta honom, kunna
undandraga sig hans sällskap? . . .
Erika.
Vi måste uppbjuda all vår förmåga, att för i
morgon göra färden om intet. Gud bistå oss! Birger.
Det var en olycklig händelse, denna Ammans
kärlek. Det gör mig ondt om den unge redlige
mannen;— hans känslor äro lika trofasta som varma;
— och ännu mer smärtar mig Gabriellas öde, ty
jag fruktar, att hennes böjelse för honom, nu mera
inte är tvifvelaktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
