Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Birger.
Du har rätt; — det är, i sanning, en svår
omständighet. Det vore måhända bättre, alt låta oss
alla resa. Dn kan ju likaväl ha ögonen med dig
under resan, som här hemma. För öfrigt skall det
väl en gång komma till förklaring, och ju förr han
friar, desto bättre; — Nej får han ändå, såvida inte
far blifvit alldeles dårhusmessig.
Erika.
Mon du vet, Birger, alt gubben har en särdeles
kärlek för den unge Jaktlöjtnanten; — tänk om
han slutligen ger sitt samtycke.
Birger.
Om! . . . nej, det svär jag vid min arma själ,
skall aldrig hända! . . . ehuru gubben, när lian
slår sig på tvären, mången gång är galnare än
Anton. Likväl, förr än Jaktlöjtnanten friar, kan
ingen visa af honom. Det skär mig i hjertat, att vi
ska’ vara tvungna göra honom en sådan sorg. När
jag tänker på någonting sådant, som att jag skulle
skiljas från dig, Erika, då vet jag hvad ban får
lida, . . . och det till för vår skull, som . . . Gud
låte inte mig också bli galen, men ofta käns mitt
hufvud varmare än det varit.
Erika.
Misströsta inte, gode Birger. Den högste
Förso-narn der ofvan, är misskundsam. Han känner ditt
lidande, och ser den ståndaktighet hvarmed du
kämpar. Han har upptecknat din ånger, och skall
derföre en gång skänka lugn åt ditt hjerta.
Birger.
Ja, jag vill hoppas det, Erika, ty ändamålslüst kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
